Hur vet jag vad jag ska börja mäta?

Det är en av de frågor vi möter mest hos elnätbolag. Inte "ska vi samla in data?" — den frågan är de flesta övertygade om svaret på. Det är nästa fråga som stoppar upp: var börjar vi? 

Många känner igen dilemmat: antingen mäter man allt man tekniskt kan mäta, utan en tydlig koppling till varför. Eller så väntar man på att först få strategi på plats. Inget av alternativen skapar värde. 

Det finns ett enklare sätt att tänka på det. 

En naturlig utgångspunkt är att behandla alla anläggningsdelar lika — men i praktiken är fördelningen skev. Ett fåtal komponenter med hög anläggningsrisk kräver noggrann och kontinuerlig tillståndsövervakning, medan den stora majoriteten klarar sig med enklare och billigare metoder.

Ta krafttransformatorer som exempel. Ett isolationsfel där innebär stor brandrisk och långa ledtider för utbyte. Det motiverar noggranna gas- och oljeanalyser, trots att de är kostsamma. Jämför det med besiktning av kabelskåp eller nätstationer, där konsekvenserna av ett fel är mer begränsade och enklare åtgärder räcker långt.

Det handlar inte om att vissa komponenter är oviktiga. Det handlar om att anpassa insatsen efter vad som faktiskt är på spel. 

När du vet vilka komponenter som är prioriterade är nästa fråga: mäter vi rätt sak? En sensor som inte fångar det felbeteende man faktiskt vill övervaka skapar en falsk trygghet. Data måste matcha den felmekanism man vill upptäcka.

Ett bra första steg är att inventera den data som redan finns: besiktningsprotokoll, underhållshistorik, loggade mätvärden och felrapporter. Ofta finns mer användbar information än man tror, och den ger en viktig utgångspunkt för att förstå var luckorna finns.

När den bilden är klar är nästa steg att sätta upp kontinuerlig datainsamling. Det är det som gör analysen levande och långsiktigt användbar — och det är då frågorna om kommunikation, lagring och analys blir avgörande. Det är hela kedjan som avgör om mätningen faktiskt skapar värde. 

En mätning är bara motiverad om kostnaden för den, inklusive kommunikation, lagring och analys, står i proportion till den risk den bidrar till att minimera. Det låter självklart, men i praktiken glöms det ofta bort när man väljer tekniska lösningar.

Frekvensen spelar också roll. Behöver data komma in varje sekund for att vara användbar, eller räcker det med månadsavläsningar? Svaret påverkar både kostnaden och vilken teknisk lösning som är lämplig. En dyr realtidslösning på en komponent med låg anläggningsrisk är sällan försvarbar.

Men det finns också en annan sida. Är åtgärderna billiga och effektiva när ett fel väl upptäcks, kan även en dyrare mätning vara värd investeringen. Det handlar om att sätta kostnaden i ett sammanhang. 

Ramverket är enkelt, men genomförandet kräver faktaunderlag. Därför är det bästa första steget ofta att kartlägga vad man faktiskt vet om sina anläggningar idag: vilka komponenter har hög anläggningsrisk, var saknas felhistorik, och vilken data finns redan men används inte?

Ur den kartläggningen brukar det snabbt framgå var de mest uppenbara luckorna finns. Och där är det rimligt att börja, med ett avgränsat use case, ett tydligt mål och en mätbar nytta.

Det krävs varken en stor strategi eller en stor budget for att komma igång. Det krävs en tydlig fråga att svara på.

Gomero specialiserar sig på datainsamling och proaktivt underhåll för elnätbolag. Vi hjälper er att gå från fråga till insikt, och från insikt till datadrivna beslut. Kontakta oss om ni vill diskutera var er verksamhet befinner sig idag och vart ni vill.