Solutions
Vinterdrift av elnät i glesbygd – utmaningen med avstånd och väder
januari 2026
Svenska elnät bär på en växande underhållsskuld. I decennier har nödvändigt underhåll skjutits upp, och infrastruktur från 60- och 70-talen når sin livslängds slut. Nu, när samhället elektrifierar transporter, industri och uppvärmning, blir konsekvenserna allt tydligare – och kostnaderna allt högre.
Underhållsskuld uppstår när nödvändigt underhåll och reinvesteringar skjuts upp. Det är skillnaden mellan det underhåll som krävs för att hålla tillgångar i önskat skick och det som faktiskt utförs. Precis som ekonomisk skuld växer denna skuld med tiden – med ränta i form av ökade risker och högre framtida kostnader.
För elnätsbolag innebär underhållsskuld:
Under 90- och 00-talet, efter avregleringen av elmarknaden, prioriterades ofta kortsiktiga kostnadsbesparingar framför långsiktig infrastrukturutveckling. Fokus på att sänka driftskostnader och effektivisera verksamheten ledde till att nödvändiga reinvesteringar sköts upp. Detta accelererade problemet med åldrande tillgångar som redan byggts upp under tidigare decennier.
Resultatet syns tydligt idag: transformatorer med ökande oljespill, ställverk med föråldrad teknik, och kablar som inte klarar dagens belastning.
Underhållsskulden finns i varierande grad hos elnätsbolag över hela landet, men är särskilt påtaglig för äldre komponenter i kritiska delar av nätet. Problemet är inte bara omfattande – det accelererar också.
När utrustning åldras ökar inte bara risken för haveri. Förmågan att hantera ökad belastning minskar, vilket blir allt mer problematiskt när samhällets elbehov växer. En transformator som fungerar tillfredsställande under normala förhållanden kan plötsligt bli en flaskhals när nya laddstolpar eller industrier kopplas på.
Dessutom kostar planerat underhåll utfört vid rätt tidpunkt en bråkdel av akuta åtgärder efter ett haveri. När komponenter går sönder oväntat krävs inte bara dyrare reservdelar och övertidsarbete – även samhällskostnaderna i form av elavbrott kan bli betydande. Elnätsbolag tvingas dessutom göra provisoriska lösningar som i sin tur kräver ytterligare underhåll.
Ju längre åtgärder skjuts upp, desto färre valmöjligheter finns kvar. Till slut återstår bara akuta byten, ofta under pressade omständigheter och till högre kostnader än vad som varit nödvändigt med tidigt agerande.
För att vända trenden krävs både strukturella förändringar i hur elnät regleras och nya sätt att arbeta med underhåll. Ei har föreslagit en TOTEX-baserad regleringsmodell som sätter fokus på totalkostnadseffektivitet snarare än enbart kapex eller opex. Detta innebär att elnätsbolagens ekonomiska incitament flyttas från att minimera kortsiktiga utgifter till att optimera den totala kostnaden över tid – inklusive riskkostnader för elavbrott och haveri.
I praktiken betyder det att investeringar i tillståndsövervakning och prediktivt underhåll blir mer lönsamma, eftersom de direkt bidrar till minskade totalkostnader över tid.
Traditionellt har elnätsunderhåll varit antingen reaktivt (åtgärda när det går sönder) eller tidsbaserat (byt ut efter X år). Ingen av metoderna är optimal: reaktivt underhåll är dyrt och riskfyllt, medan tidsbaserat underhåll kan betyda att fullt funktionsduglig utrustning byts ut i förtid.
Prediktivt underhåll, baserat på kontinuerlig tillståndsövervakning, möjliggör istället att:
Att arbeta ned underhållsskulden är en långsiktig process som kräver både investeringar och nya arbetssätt. Men med rätt verktyg och metoder – som tillståndsövervakning och prediktivt underhåll – kan elnätsbolag göra detta systematiskt och kostnadseffektivt. För en framtid där elförsörjningen är både stabil och redo att möta samhällets växande behov är det en nödvändig investering.